Jag wet det, fade jag; det kofiar pengar att representera ert land, om än aldrig få ringa. Du tyder säkert det war för mycket för ett fiolsolo i en fnådrifva, yttrade Sandström; men hwem hade wål tid att bläddra i plänboken! ... Och för öfrigt, hwem anser du för den lydligac ste bland alla dem wi sägo på isdanan i dog? Hwem, om icke den der blinda gubben, fom wet fig trygg mot hungerge nöden åtminftone för en månad, od fom dertill på föpet är blind för werldens bögmod, flärd och föraktl ... Min själ jag ångrar förlusten af plänbok, kanske år det i dag för första gången det war rit någon werklig wålsignelse i den. Med en tär ögat tryckte jag Sand ströms hand, hwarefter wi skiljdes. Åjmen fag war nöjd med min dag, jag Hade bäde skrattat och gråtit.