ö Det fägs, att Nura blifwit Fall För trogen fostermor, Jag Wet det ej, jag tror det ej, Mitt hjerta ropar trefaldt: Ncej. Z 22 — Sin fordne wapenbror, Sv djupt af finska folket käns, ch hwad det hoppas, tror, Det knapt för natten bilta näns, För stormen, der han for; Det lider, tiger och fördrar, Men fina minnen har det awarDet stod med oss i stridens braf På Narvas fegerfält, Det stred med of för ijuscts sak Mid tägen, Breitenfeld; J hundra drabbningar det stod Och blandade med wårt sitt blod. Och hwad till sist det stred och led J blodröd solnedgång, Dess frihets sol, det minnet ned Cj går i tid få lång; Det lefwer uti fången qwar, En fång, fom knapt fin ufe har. — Du swenska folk, når krigets brand, Nyss flög kring Finlands kust, Oh under ödets tunga Hand Det ångest bar och pust; Då fatt du under fredad ås J ro och smorde trygg ditt fräs. des vig gick kråmarn ut och in, u gjorce god affär; Din lösen war: Se upp och winn, Man fan förtjena hår! Han tycktes swalla, guldets flod, — Het nästan gick till öfwermod. Så glöm ej brodren i hans nöd — Kan drabba dig till slut — Men sänd utaf ditt öfwerflöd En skärf ocksa ditut! Den skårfwen ränta fan en dag, När sjelf du nås af ödets slag. Han griper med twå armar ut, Hen jätte, stor och bål; Han griper wål om dig till slut, En ewig roflusts mål; Då, Swea, då det gåller dig, Då siär din kamp, då har du krig. Och når dit: lejon ryter då Wid bergens Återskall, Af finska björnen skall det så Ett swar likt domdagsknall; Då kan det wara godt att ha En wän i finska wikarna. — — pHwarjebandaAnckdot om en Björn. En Jtalienare i Constantinopel, som förstod musif, och en tid wid teatraliska föreställningat i Ministrarnes hus i Pera hade komiska roler af lägre slag, war en gång i stort dehof af penningar, och utsänfte ett medel att komma åt dem. Han fånde en annan Jtalienare, som wiskades i Constantinopel, och åfwen kunde musil. Honom syr han försigtigt in i en björnhud, inrättar allt fom sig bör, tills stoppar nosen med blånor. passar öga på öga, och leder honom wid kedja genom fladen. Björnen dansar, gör hwarjehanda tonster, och det som mest sörwånar, — han spelar klaver. Det wäcker uppseende: Storherren hör det omtalas, och skickar ester björnen. Björnen gör fina fonfiftycen, spelar far ver werkligen rätt förswarligt, ledaren ac? companjerar honom vå stat, till åskädarnes stora förnöjelse. — Storherren säger, att han will köpa björnen. Man urfåf tar fig, man år brydd; men Storherren will icke afstå ifrån handeln. — Jtalienaky tänker, hwad fan mål vånda, den andre fan ej genast tala, han har ju nosen hn med blänor, emellertid får man pen: ningar, man tar fötterna till hjelp, och Oo O fr oo oRmsöåö sans ÅA Sn s(vraår 500 Å tet. ena mot hum en I ur fin I ben, stän men rådt fon sänf han han dade spri i w tid sått wå 5 rd pr ni f m 22