Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1857, sida 3

30, fer du, mormor berättade en fas ga för mig. mJafå, mormor gjorde det. Hur lät den 2 30, fer du, det hände fig den tiden djuren kunde tala, att ett bi hide ncdfatt fig på samma buske, der en ful, lus den mask kröp mellan bladen. 59 otäcka djur, nalkas mig ide! Du luftar fål lång mwäg, jog deremot endaft bonung, du fryper, jag flyger, du är dum, jag är wis. du år ful, jag är wacker. Då lyftade masken på sitt klumpiga hufwud och sade: men jag är ödmjuk, och den ödmjuke älskar Gud. MDÅ ffrattade bict; ty det war inte ett arbetobi, utan en drönare — oc far de: Du är en narr! tror du aft Gud fer ned till en usel maff, fom i blindhet och elände kryper under örternas blad. derföre att han ej fer Guds afbild, solen. OH få stiljdes de ät. Men tiden gid, masken spann fig in i fin puppa och slumrade i dödens sömn, för att wakna till ett nytt lif, under det att drönaren sög honung, fom andra fams lat, och yfdes i sitt ofwerflöd.