familj, år äfwen den om Viskopåembete. nas, ätminstone de flestas indragning och deras, såsom alltför stora, afundade lös ners anwändande för andra ändamål. Man mågfe förundra fig, då man finner en bonde, lika käckt fom trotts någon annan, upphöjd till Rifsdagsmans namn, heder och wärdighet, taga detta halådrytande ärende om händer, och efter grund: ligt öfwerwägande och uvplyst pröfning (ty ljus fattas ju aldrig för en riksdagsman, om han ock hemma måste wandra i mörker och dödens skugga) taga munnen lita full fom andra med wåder, för att gemensamt med dem utpusta ett rigtigt stormwäder emot Biskopsstolarne. Den na högspända äflan har dock förut haft samma öde, fom bergens smärisamma förföf att skaffa fig några ättläggar, då de endast nedkommit med en löjlig råtta. Dylikt torde äfwen resultatet blifwa af re förnyade ansträngningar, som, wid det vnuwarande allmänna rifåmöte ånyo samlat stormen omkring de stolar, från hwilka kyrkans flygelmän bewaka ordning och skick inom Församlingarne. Från ett i så stor skala drifwet ljusstöperi, som Riksdagen eger att disponera, borde dock äfwen den upplysning kunna meddelas, att hwarje kropp (corpå) måste hafwa ett hufwud, och att således en kyrklig får dan ide bör wara denna möbel förutan. Kunna Biskoparnas embeten indragas, hwarföre icke äfwen då alla andra dMefsembeten, ftörre och mindre, högre och läs gre, hela raden igenom, från Konungens höga Befallningshafwandes till städernas ännu högre tornwäktares, dessa sednares så mycket heldre, som äfwen de, likasom Biskoparne, äro wåftare på Zions mur rar och wika mer än desse se annat folf mifwer areln, ja til och med öfwer huf wudet. Nu är det lifkvål endaft Biftopsstolarne, fom man will förvandla til grushögar, för att derutur funna waska något guld åt kyrkans lägre embetsmän, fom dod,si anseende till fin talvifhet, ide deraf torde erfara någon färdeles förändring i fina klena affärer? Men Biffopsember tet fan ju skötas af domprost säger man. Ja, wisserligen. Men då blifwer ju domprosten, der en sådan finnes, i fjulfr wa werket Biskop, blott med annat namn, och en annan måfte Då öfwertaga dennes göromål och naturligtwis äfwen hålla I hans lön tillgodo, och hwarmed skall då domprosten lönas, om ide med Biskops lönen, fom dock på ett och annat ståälle lärer wara föga större om ej mindre ån den förres. Det är sant, att ett par Bi skopslöner äro owanligt höga, men plus ralitetens funna dod nått och jämnt må ETTER IE ESR —