En brudfärd på sjön. Stizz af Onkel Adam. III. Nybyggaren. (Forts. från föreg. N:o) Det finnes i sjelfwa werket ingenting som kan wara mera romantiskt än ett sådant nybyagarlif. Föreställ er br Göransson, en gräsrif dal, med en fi ten insjo, fom år lugn fom en spegel, med en ram af ffogar och fjell, många mil från tyrkan, från landswägen, från grannarne. Der är få frilla i den der balen, en Hel werlsdel fan ramla, äre. lystnaden kan låta fina formar rasa öfwer werlden, i den lilla dalen wet man ingenting. möngen wandrande går derigenom, fåle fan kommer man ens fram till kyrkan, man låfer Guds ord hemma; man får ide heller Höra fungörelserna, dessa in teessanta papper, fom man läser upp, på Det att ben warma känsla, det religiösa lif, predikan möjligen förmått wäcka,