sent, och fastän nätterna, yttrade herr Göransson, åro nästan alltför ljusa, få bade det ändä ej warit behagligt att få ligga ute för ... y ja, för en äldre man, (det or det stack gubben i hjertat), yttrade den unge jägaren, hade bet ej warit bra; wi ha skarpa daggfall om nätterna oc ofta nog nattfrost just wid denna tiden, och himlen är klar i afton. Andtligen woro de framme wid byn. Får jag, fave ynglingen, erbjuda er logis; jag dor på det bästa stället i byn. Mitt rum får till tjenfi. Jm, tadar förbindligast, hm, alltför mycket befwär, yttrade gubben, dä han förde fin lilla beqwåma schas (fom han hyrt i Östersund) in på gården. Det dröjde ej länge förr än berr Goransson i all beqwämlighet fatt på främre lingens rum, bredwid ett fort bord af omålade bräder, men finhyfladt och fullt med små prickar, märken efter nålar. Jag ber om förläåteife, började herr Göransson, sedan han stoppat, tändt och fört i riktig gång fin pipa, jag bar als deles glömt att fråga ... Omwem jag är? smålog ynglingen,