fligt ombytes scenen, utan att man mår fer buru, träffade ban en dag en ung man, fom med skjutwåaskn på ryggen vandrade den lilla wagen fram. Den goda herr Göransson blef werkligen glad; ty det war dock en berre-pere fon, er man med bildning, efter swensk mening, det sägs vå fagtroden, på skjut wäskan och på mösfan. Det war också något i den unga mannens gång fom förrådde herreklassen, med ett ord, när Hr Göransson fom närmare, lyftade han artigt På den hwita rothatten, fom han fört derföre att sådana nyttjas på foms mar-resor och började sitt samtal med att fråga wägen till närmaste by. Den år ej långt borta, blef swaret, men wågarne dela fig vå ett par ställen och jag skall wisa wagen, få wida ej gossen fänner den. Rehej, denna wägen känner jag inte, fade pojken; men byn ffall ligga östan, få der nordanefter, när man kommer få här. mRej rent i norden, min gosse; om du fått råda, få höde du fört ned tid sjön; ty den östra wägen är winterwåg, Må gudskselof for det, ty det är redan