honom följaftiga. Wi ana fade de, i en wesilig rittning från maanarne; re dan första dagen träffade wi spär af en ung elefanthane, hwilket jpar wi följde ända intill den tredje pagen, då Mot åf fade honom åtföljd af tre andra, aflite ka blott en blef skjuten af hr Wahlderg och en af mig (Kooleman). Wi upptogo bets efter spåren af de tvenne återstående. Wi träffade och fälde den ene af dessa den följande dagen. Den fjerde dagen på more gonen träffade wi äter in på fpåren erter den samme unge elefanthanen, fom först omnämdes. DÅ wi ide den dagen funde hinna honom, få sojwo wi, lifsom ofta tul forne, på jpe et öfver natten. FöljanDe Dagen fåldes en zebra till proviant, hwarefter wi intogo wår måltid och bivilade of öfwer natten. Dagen derpå följde wi åter spåret, ända till ett wattenställe, der wi bivuaferade; belågen på ftranden af en stor flod, kallad Tamalakar eller Tamanacle (se viwiagstons karta.) Jnwånarne der äro Bafobaes, af hwilka wi till fost erhöllo pumpor, emedan wår enen proviant tagit slut. Samma dag om aftonen träffade wi den unga elefanthanen, som wi sökte. Han hade nu en gammal elefanthane i sitt sallskap; bäda bade siält fig på en slatt, nåra ett litet wmattenställ. Der war endast med swå. righet wi kunde närma of dem. Hi Wabhle berg och Kooleman sköto tre stott på den stora elefanten, om derefter sprang till floden. Hr Wahioerg sände oss nu fram att mota honm. mot ett ställe, der han (br Wahiderg) Lelf fattat post, för att träffa honom. Detta lyckades oss; wi gåfwo ett skott emot elefanten; han sprang nu i raseti i den riftning der hr Wahlderg stält fig, men utom skotthall. Nu öljde åter hr Wahlberg, jemte en af box schismännen från byn wi passerat, elefantens spår. Wi Hörde fort derpå eler fanten trumpeta; wi skyndade nu an flus a of till dr Wå ylderg, men hade ide yunnit lånet förr ån boschismannen fom pringande emot oss nåstan andlög, med en förffrådbga underrätt ljen, att elefanen dödar wår herre. Wi skyndade til tället, der wi funno hang döda kropp, i tt ögonblick sönderkcossad af det urfins iga djuret, som nyss lemnat stållet. Jcke ingaste spår till lif fanns qwar. Wi illcedde honom ett hwilorum under ett råd, der han nedlades, och en häg uppe astades öfwer grafwen. Wahloerg war ärad och älskad af alla, om fäånde honom. Hans kärlel för nauralhistorien fånde nastan inga gränsor, ch hand ädla farakter, litsom de tjenster