Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1857, sida 2

nn ä — utland som ligger inom wår egen gräns. Wägarne bade långe slingrat fig uppe före — i de allt djupare dalarne forfas de åar, skogarne blefwo större, naturen wildare, men mera storartad alt närmar re fjellregionerna han fom, Det war en ny natur — ej denna pursade, fom mi fe söderut, utan denna manliga, allwarliga natur, fom sämmer hjertat iill frid oc ej endaft till njutaing. På detta sått ivrade den förskjutne älskaren omkring i wildmarkerna. Han gjorde urfärder från fora wågen — han klöfjade oc, få gammal han mar, genom Jemtlands skogar, låt ro fig öfwer deg spegelsjöar och roade fig, den gamle lundts brukaren. wid sädesodlirgens yttersta gräns. på en af dessa färder i Undersäkers natursköna pastorat, der wid hwarje steg en utsigt skönare, mera omwexlande än den förra springer fram; der fjell wexla med sjöar, och sltummande forsar mellan klipporna i hast omwexla med backar, hwilka blanka smyga sig fram som en orm af silfwer, slingrande på grägmar: tan — på en af dessa färder, der man tror fig fe Disjowvmg Biews få Hae