Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1857, sida 2

skulle funna göra honom fridfull. Sfar da blott att hon endast war tjugu är gamml att hon war wacker. Gerna hade herr Göransson friat till en med mera passande älder, men si — de der gamla mamsellerna hade ide denna böj ligbet i lynnet, fom werkligen dehöfwes för en sådan förbindelfe, och att få fig en mak., fom rent uf utaf beräkning tog honom, wille han andå icke. Pymt, mycket dumt! mumlade han wid fig sjelf; bm, borde ej bekymrat flifan, borde frågat henne förft 7 Huru han är resonnerade, fann ban lifwet trav figt, oc en wacker dag lär han packa in fina klader, lär borsta och feja upp fin wackra waan oc börj de resa. Resor stingra befymmerna, jade han wid fig sjelf, och tillade hans hierta: fanffe jag träffar på någon — hm, jag bar i ror maner Lift mydet om åftenffap, fom uppe fommit genom ett tillfadigt sammaniråf fande af de respektwe kontrahenterna, t. er. i en postwan — bm, sädane ba wi ej i Swerige — mycket dumt. Herr Göraneson resse och reste ät trak ter der han — och få swenskur Jafma warit. Han reste mot Norrland, detta