En brudfärd på sjön. Skiz; af Onkel Adam. I. Tanten. (Forts. från föreg. N:o) Han trädde säledes som försonare e mellan; men detta halp fögna, ty tanten, fom löngt ifrån egde nägon stor förmögenhet, bade beraknat att få fly:ta in till fin fmwärfon och få lefwa stort. Når detta slog fel, blef hon retad, förargad och, fom wanligt, når gamla qwinnor i fin swaghet skola wisa kraftfullhet — oförfouligt enwis. Herr Göransson gick, med bön att allt måtte wara glömdt; men kina fick ywarje ögondlickh nå dagen härdt kanna, att bon särat någon sträng, fom war ömtåligare an hon kunde ana, Med cttord, den der wå gerningen mo: varnet blef en förbannetlse för flickan, det trefliga hemmet blef forwandladt till est litet bels mete, om nemligen i det stora ett ouppe