Den förskräckta modren war nära att falla i wanmakt, då hon i sin band höll ett med bennes dostere namnteckning förs sedt papver med gåtlika orden: uDon Carlos. — Kom! Darrande inkallade modren båda fina döttrar. — Nytt förhör, ny förwäåning och spänning. Pen då de glada döttrarne läst cors pus delicti utbröto de ett högt skrat:, till fior förwåning för både modren och polistjenfiemarnen. — Nägra få ord jemte brefwet från Mannheim gjorde fas fen klar för de förwänade, dock lugnade fig ännu ide den hemlige agenten belt oc hållet, utan wädrade nya mysdtifi kationer. Då framrullar ännu en wagn. Den lockige Mannyeimer-operasängaren ine trädet i rummet, dottren ilar i hans famn od) seger leende till polistjenftes mannen. — Här vresenterar jag för er min Don Carlos. Ni tocks hafwa giomt, att den spanske sta:gförrädaren redan år dod, men att i Tyskland en annan Don Carlos, af en wiss herr von Sqiller, fommer att ätnjata ett ewigt lif.