på stdnare åren allt mera tilldragit sig allmogens uppmärffambet. Afkastningen war 1851 under medelmåttan, 1852 god, 1853 och 1854 medelmåttig samt 1855 en fjerdedel under medelmåttan; — Trädgårdgärdaskötseln gör fmdframssg och föksträdgårdar söfas fåfängt annorstädes än wid käderta och de få ställen, der fåndåe personer vo. —Linfivet minskas. Hanr, pa odlas nästan intet och humla på få stållen. — (Forts.) Wid Nordiska festen i Lund. l i Wi göra of ett nöje såger Aftonbladet och äfwen wi, att hår efter en Malmö tidning meddela wåra läsare de werfer, hwarmed prosten N. Lown, Dantes snillrite öfwersättare, wid den nyligen firade Nordiska festen i Lund beswarade en för howm föreflagen stål: Jag år student, det namnet är mig kätt, En tid af femti år år ven förliden, Sen först jag blef dets men hwad har du lårt, — Så hör jag frågas — på den linga tiden? Hwad har du lärt? — Pet år en fpetlig fråga, Hwars spets går utom ryggen på allt swar. Se till de under, fon naturen har; Se ned till jord, fe upp till hialabäga, Se in uti din själ och se dig kring Oh swara sen — hwad swar kan du wäl måga? Det enda arma: jag har lärt mig fråga, Men för ett swar jag lärt rått ingenting. Då år du arm studen:? — jag tagit graden, Student igen jag från Magifter blef Och år nu åter I den lärda staden Ant taga graden och jå jubelbrerf: Men — hör jag sågas — vom du ej wet mera, Hwaröfwer har du då att jubilera? Jag är stu dent, det namnet år mig kärt Fast ren mitt här har fått of grått en, blandning, Med hjertat ungt ännu jag föfer sanning Oh sokandet är mycket mycket wärdt. Her öfrigt har jag lärt mig att scandera, Alt sjunga fmärt och sola mig i Phocbus, Att funna löfa ett och annat rebus, Och lär mig nu att kickligt dellinera Och sluta hela leran med diebusMen då war tanke, fom är allwarsam, När den för sorstning ger sig in bland wecken J sannings mantel, fommer ömnkligt fram Krökt och tilljorman, lilt ett frågetecken, Sag din erfarenhet, sän hwad du kan, Så hwiskade min sångmö — och fötswann. Nu siåt jag der, men från min sångmö inl, Lanste med mera sans och mera heder, Jag kan ge lärdomar från min fateder, Når ej min sångmö blandar sig deri Men utan henne blir dock fort min timma, När jag skall tänka föcst oc sedan rimma. Den forita regeln i all pocii Är den: höj ej din sång, om dn kan Hwi sjunger från fin awist wäl nåfter galen, A