Enkan och Barnen. CUr ett ännu otryckt större arbete). (Forts. från föreg. N:o) Den bäsie läkaren i orten bade den ädelheten att fe til henne, men det war för sent, Då han fit weta derom, Hon hade fått bråd. Jnelfworna fölo ur henne. Hon dog efter två timmars grufliga plågor. Fem barn fiodo krirg liket, de äldsta greto bittert, men de små fade: Mam ma weknar nog. Sa, i himmelen, Så tror odfå jag. De rifa trösta de fattiga med erjatte ning i himmelen. Sjelswa behälla de jorden. Månne de hafwa bislutat att affäga bimmelen? Fem wärnlösa barr! ty den Äldfa har de tjenst, och den ynata hade bön. Jn gen wille kännas wid dem. För de 73. sta måste församlingen draga oqsorg. De äldsia gingo kring bygden och 1.g8de