Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1857, sida 3

Twå månader efter mannens död sick enfan twillingar. Enkan war nu enfam och fif fitta en tid på torpet med sina barn; det äldsta war serton är gammalt. Jnspektoren tydte att enkan ide gjornog nytta, derföre gaf han fnart torpet åt en annan. Enfan hade nu intet att lefwa utaf och mäste fmåningom sälja alt hwad hon kunde umbära. Emellertid fid hon bo qwar af darmbertighet bos den nya torparen. Hon beklagade fig för ingen, tiggde ide, utan ffötte både fig sjelf och fina smä. Hon lärde dem arbeta oc wända allt til nytta. De gingo tillsammans i skogen och sök te bär, skuro granris oc björttöf, ploda de millefolium, wattenklöfwer od malört, sedan gingo de äldre til staden och sålde bären, granriset, wiskor och q vastar på torget, samt örterae på Apoiheket. Modren fatt hemma, spann och wäfde. Hon war så klok och sparsam, atrt äfwen det här, som hon kammade af sig och barnen, blandade hoa i ullen hwara hon spann.