Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1857, sida 3

i Hon lände sig lycklig af art funna får lunda bjelpa fig flelf och fina smä från all bärdare nöd. Hon bopvades att de, ben ena efter den andra skulle mera upp till nyniga tjenare? od goda schristna. Det war hennes anspräk. Cmedlertid tyckte inspektoren att enkan med sina ungar föll godset till last och fåt befalla henne packa fig fia wag, emedan hon ide hade någon rättighet att bo qwar. För all fåferhet låt ban rife wa ned helt eldftaden i det rum hon bebodde. Eakan lydde, men gret, ty wintren till stundade. Hon flyttade till den tränga fattigstugan. Hon hade ätslilliga bobagsting qwar, hwilka bon icke kunde umbåra, somliga grofwa och tunga. Hon kunde icke lige ga tyngsta bördan på sina små barn, utan tog dem sjelf. Hon släpade vå fina fattiga smulor och barnen hjelpte allt hwad de förmådde. Hur hon flivade och bar, swag af den sista barnsången och kten föda, 19 hen unnade nåtnrligtwis barnen det bästa hon kunde skaffa, syuknade hon och mäste intaga sängen. (Forts.)