Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1857, sida 2

förestäÄlle sig hennes beflörtning. Jcke utan swärighet fif hon weta orsaken iill bang wrede, ot forgäf ves dedorade hon sin oskuld. Äfwen de ömmaste böner för: mådde ide art mildra hang grymbet. Darrande walde bon slutligen glaset. Då bon tömt det Hl hälften, rydte han Bet ur benucg händer, och drack sielf ur resten, med följande ord: Ni skall icke dö ensam, min fru! Jag följer er till ewigheren, för att äfwen der låta er hör ra mina förebråeljer, Marquisinnan swor, att hon aldrig bedragit honom, och hon önskade nu blott att fe sin diktfader och sina föräldrar hos sig. De efterskickades. De goda föräldrarne funno hela huset i oordning, och sin dotter nästan i siältäget. Hennes man, fom låg bred: wid henne på soffan, syntes utom fig af förtwiflan. Föråldrarne föllo i högna bestörtning. Emelleriid hade ärren difte fadren ditkommit, och wille börja att bereda yenne till döden; men hon afbröt ponom genast. Hon fade, art då Hon hade få få ögonblick att lefwa, wille hon, för att trosta fina föräldrar oc upprätt hälla sitt goda rykte, aflägga en offents lig bkt. Hon bekände nu med pög röst