Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1857, sida 3

tiv. De förra bestodo af en sockertopp och en silkeshaleduk. Kreditivet drog ban belt sönderskrynkladt ur barmen; i stället för sigill hade det blott en röd fläck, och det börjades på följande wis: Mår du mål, få mår jag wäl, och mår jag wäl sä mår du wål. Det öfriga vestod af nästan bara likaså belynnerliga fomplis menter. När dessa ceremonier woro förbi, låt storamiralen bjuda honom en kopp bränwin; men han afsloa, af det stäl, att den war för liten. Man fyll de oä med brämmwin en ofantlig siifwermugg, och denne tömde han utan afdrott och med största wälbeyag. Dosissen war få stor, att deraf fyra starka ryssar skul. le fallit till jorden, men herr Ambassadören fom ide ur jemnwigt; ban talade med storamiralen ganska försländigt om fit lands angelägenheter. Wan fatte fig till bords, och han gren genast efter de starkasie och raraste rät: terna. Att man icke lemnade hans tolk en plats wid bordet, utan lät honom stå hungrig wid dörren, upptog han ganffa illa. Di man fåtjade ide jöra hans yttranden derom, tog han med båda häns derna i närmaste fatet, och gaf deraf