som älägget wederbörande tillse, att de byar, som afwittras blifwa, i asseende på godhet och förmåner, jemförlige med förr afwittrade hemman. J ansökningen fades att, om Det upprättade afwittrings förs slaget blefwe stadfästadt, då skulle socken somma i det högfta beruyd, ja, blifwa odeboelig, helt föm ingen infomit war att påråfna hwarken till lifsuppchälle el ler utslylder af de redan sålda stogarna. Det war således till följd af den fatala afwittringen och den olydsbringande egoförminstningen, men ide af skogaförsålj ningen, socken skulle komma i betryck och blifwa obeboelig. Uppgiften om ftogsförsäljningen anföres aliså såsom ett motiv till nådigt bijall, då derigenom angafs att en eljest påräknetig intomstkälla mar bämmad. Man ansäg sannolikt att den utsatta tidens slut för skogsköpen stulle infalla samtidigt med utgången af frihetaåren å de föreslagna nya hemmanen, och att således de förhöjda skatterna skulle börja utfordrag just wid den tirpuntr, då fogstöparne uttagit allt hwad de kunnat och haft rättighet till af skogarne. Om man sagt, att socken skulle bli obeboelig i följd ar skogsförsäljmngen, få hade det warit en lätt wederlagd osanning, ty socken har i många sekler warit bebodd utan att förr än på de sista 30 ären hafwa haft den minsta inkomst af skogen, emedan Ljungaelf först unter denna tid blifwit giord flottbar genom de till 100.000 tals Ror uppgående kostnader, dem Herrar Ditson net laggt på rensningar och byggnader. Man eger wål ide heller skäl att förundra fig, om desse Herrar, genom stogsköpen, sökt bereda fin en möjlighet att få fina kostnader ersatta. Det år ide bjeltoh sågummertallat fom Hafwerö framför allt behöfwer till fin bärgning — de äro onelligen en god hjelp få länge tillgång derå finnes — men hwad Haj werö omöjligen fan undwara, om mennie skor hår skola taga fig fram, det år flotter och betesland. Får man ide tilråd:igt af sådant, då blir Hafwerö med tiden en fattig koloni, och ju flere åboer man utplanterar på den swaga och otillrådli ga marken, desto flere tiggare tillskupar man, det öfriga samhället till tyngd. Eee der en bild af hela det Norrlåndka afmwittting8-fyftemet, säger Biskop AJard, och tillkännagifwer dermed att han ide jyser höga tankar om detta systems nytta. lit den allmoge, som har att wänta och maka de biitra frukterna deraf, ånnu mn. re fan prigfa det, år lätt legrjpligt, yetft om den tror fig hafwa funnit an de, om afwittringen gijna föreffrifterna illämpas få, fom wore yttersta ändamä