TEN ——p på kudden, beslöt hon att öfwerwinna denna grundlösa fruktan. Åter for hon opp! Denna gång war det ide widare något twifwel, fången hade mer ån en gång warit i rorelse och hon hörde tydligt ett unverligt stö nande ljud, säsom af en menniska, som anstränger fig. Hon lyssnade med den hafiiga oro, fom nästan önskar, bur förskräckligt det än är, ett upprepande af det ljud fom förersafat den. Det åters wände ocksä, denna gång åtföljt af ett buller, fom om en tung kropp höll på att arbeta fig fram under sängen mot elden. Hwad funde det wara? Hon wille ropa på hjelp, men tungan faftnas de i gommen och tinningarnes puisar slogo, få att hon funde böra deras flag ljuda i den stilla natten tydligt fom flockans knåppande. Den osynliga skepnaden släpade fig fram till mattan wod kakelugnen, der han kastade sig ner med häftighet. Härwid hörde bon ett rasslande, lifsom af bejor. Hennes hjerta blef en smula lättare då hon hörde detta; ty det föll henne in att detta besynnerliga wäsende icke tunde wara någonting annat ån bands