— föllo iyop af matlighet, men sömnen flyd. de dem. Gamla minnen föreswäfwade henne; tankar som stodo i gemenstap med de göromål bon war begrepp att före. taga, oroade henne; och swårigheter, fom hon hittills ide bade betänkt, wisade sig nu. Hon funde ide finua någon ro, utan war i ett feberaktigt tillssånd, och detta gjorde henne åanu mera waken. Kanske skulle hon genom alt draga igen sängomhänget låttare falla i sömn — den biossande elden höll henne waken, och mänans strälar, som stulo fig in ge nom fönstergardinerna, kastade spöklika stuggor på wåggen. Hon släckie ljuset och wånde fig åt andra sidan, mot wåggen, för att försöka sofwa. Hon funde ide riktigt ertara fig ywad form nu en stund föregick, men hon dlef suart fulltomligt wänat genom att fåana sängen i röktelse nuder fig. Doa for upp och wäntade med flapbande hjer:a ant denna rörelse ftude förnyad, men det giorde den icke, det mätte äter hafwa war samwa nere )ösa indillning for: redan förut twenne zänger i denna natt bade fattat henne. RNedläggande hufwudet ännu en gång