Den längsta natt i hennes lif. (Ur Diders Houschhold Words.) (Öfwersåtining af N. C. 2. T.) (Forts. fr. föreg. N:o.) Hon fiob ett ögonblick och betraktade spegeln, i afwaktan på att denna rörel fe äter skulle förekomma; men all: war slilla, od hon kände förebråelse att haf låtit intaga fig of en såädan inbillad fruktan. Emellertid war det ide utan sielfveherrstning och genom att taga mod till fig fom hon wägade nalkas sängen och bortdraga gardinerna. Hun belönas des med att der ide finna annat än den anorbnade sängen, hwars fröbmita la: fan wänligt inbjödo henne till hwila och en hel bop hufwudludcar, fom sägo får deles lockande ut. Hon funve ide mot få tenna inbiudning att poila fina ute trötade lemmar. Utan art gifiwa fir tid till twifwetl eller fruttan, satte hon bort sjuset och gick i fång. Hon war wyocket trött, yennes ögon