Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1857, sida 3

nade den, och gaf det hela ett gladt och trefligt urseende; men då dörren stängdes och det warma inbjudande liuset för swann, då kommo äsynen af de mörka förstugudörren och det bleka mänskenet, fom strömmade ned genom de nakna träden, och stjernorna fom tindrade mel. Ian skyarne, henne att känna en orolig ängslan, fom låt henne ångra att hon lemnat byggningen och låtit instänga fig på detta ensliga ställe. Dock, hwad hade bon att frukta? Jngen funde utifrån göra henne nägot för når. Dörren war flångd med fåfert läs och starka jernstänger styddade fönstren; hon funde omöjligen råka i någon fara. Hon sköt ländstolen ännu en gång fram till elden, fom hon vetraktade med lugn och glad blid, tog en liten bibel fom låg vå toiletsbordet, och bårjude att läsa i nya teftamentet. DÅ hon lagt boken ifrån fig och bort tog kammen, fom fästade de långa mör. ka lockar, i hwilka, oaktadt hennes fem och trettio är, ide syntes ett enda filfwerhår, od gjorde dem i ordning til natten, wände hennes tankar åter till det fordom fom mrs Atherton åter fram