Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1857, sida 2

gaf befallning att göra paviljongen i ords ning för den oförmodade gåsten. Aftonen tillbragtes serdeles angenäm man muficerade. dansade och berättade spöfhistorier, och få gick tiden hastigt. Klockan war långt öfwer tio — den wans liga liggtiden i Belfield — då miss Stirling, ledsagad af wärdinnan, tog sitt af lägsna rum i besittning. Det war fars nerligen en ganska wacker och glad liten kammare. De karmosinröda gardinerna framför sängen och fönsterna säge helt warma och trefliga ut, belosta af den slammande brasan; och då ljusen blifwit tända och de båda beqwäma länstolarne rallade fram till kakelugnen, funde de båda wäninnorna, fom få ling tid was rit ätskiljda, omöjligen motstä att slä fig ned uti dem, för att, som de fordom drukade falla det, fladera mellan fyra ögon. De hade mydet att meddela hwarandra dessa båda, som tilldragt fin ungdom tillsammans; de talade om mins nen af forg och glädje, minnen från barns domens lyckliga dagar och af gemenfam ma wänner, om planer för framtiden; och klockan hade redan ljudit midnattens timma, då mrs Atherton tog god natt