Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1857, sida 2

Sedan Herr Landshöfdingen oh Ord-. I öranden öppnat sammanträdet med ett if afrift föredrag om Saltpeterhandteringens wpkomst och öden i allmänhet och ser sstildt detta Lån hwilket bland andra intresI anta upplysningar äfwen lemna de uppe j! jift på det enormt höga pris, till fwilfer I: en på denna wäg wunna Salpetern stod staetn, och sedan Sällskapets åreberättelse ill Landtbruks-Akademien angående landtorutets och näringarnes tillständ inom lånet, äfwensom den af Föreståndaren af gifna berättelse om Landtbruksskolan A dragits och godfänts, den förra dock med någon förändring utt uppgiften om Poe tatesskörden, företogs först till afgörande det af serskilt komite utarbetade förslag till wilkor för premiers utgående för den fonstanta mjölkrace, fom kunde wisas hafwa blifwit uppdragen inom lånet, i fammans hang hwarmed motion wäcktes om ytter. ligare ett premium ä 500 rdr abko. Der efter upvlästes ett uf ulstottet uppgjordt förslag till reglemente för socken eller Dis strilts magasiner, hwilfet antogs af Säll skapet med några wid iillfället gjorda til lågg och skulle socknarna meddelas till wir dare granskning, äfwensom det wid fam ma tillfälle upplästa förslag till ny By ordning, fom af Sällskapets delegare blifwit utarbetadt. Diskussionen öfwer de för tillfället framställda frågor fördes med safkännedem och liflighet, hwarwid Eäll skapet war i tillfälle att inhemta många warderika urplysningar af de i diskussionen deltagande ledamöterne, bland wil la Hr Direktör Westbergs på Lunne frame ställningar synnerligen utmärkte sig för sakrithet oc) klarhet. Efter intagandet af en anspråfslös, doc treflig middag, hwarwid skålar tomdes för Landtbrufs-Akademien, Hushålls. Sällskapets wälgäng, Säll stapats Ordförande oc v. Ordfo:ande m. fly, fortsattes sedermera på e. m. förs handlingarne, derwid efter Byordningsförslaget föredrogos de ämnen, fom rörde Läncts Lantibrulsskola och ven nyligen för lånet stiftade föreningen till båttafe welns upphjelpande och förbättrande. För remäl för en synnerligen liflig dislussion blef en af bonden Ver Erik Ersson från Fjellsjö socken skriftligen framställd anhåls lav, att Sällskapet måtte atgifwa witsord om sanningsenligheten af de i hans skrift gjorda uppgifter, rörande clåmplige heten af föreskriften i afwittringsstadgan, : att säsom oduglig mark eller impedimenter ingenting annat upptoges än kala berg och stenbackar, hwarä ingen wextlighet funnes, hwaraf skulle följa, att stora ftråefor ofruktbar mark komme att säsom ods lingabar upptagas, hwarigenom uyhems SA