Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1857, sida 2

ninin — CEhuru wi wid upvåsiigandet hide ine tagit ett gansta godt mål, funde jag dock ide afoalla mig från att Nå uvo en bu teli af den ädla Hochheimern, från Hwil fen den berrit jaste änga sored fig. Kör gafwes bjöd jag Gleman det doftande glaset, ban statave häftigt vå bufwudec oc wille ide förtära dens få mycket bite tre läto wi andra oss smaka den ådlu drocken. Gondolen hångde nu fia, lodrätt ned från ballongen. Håruppe beriifode en angenäm swalia, ingen wäderpust fåne des, sieclfwa siormen kännes ide af ven fom följer med vå dess flat. Jag war nu lugn och mädde förträffligt, mina ö. gon swäfwade öfwer berg och dal och dröjde wid horijonten, der oupphörligen i det oflugsan sicrran nya byar, städer, sirömmat 03 berg wisade sig. Jag uraktiät na:urligimis ide att brin. ga jorden udation, men jag fruktar at te gyldene drapvrarne ide hunno ner, ue ton gitigt uppsögos af luften. Då luften började om blifwa låttare fom man tande mårfa få wål på der baftiga andedrägten fom på darometerne