lande och bitctia 10111 14-1!k Hwar ech en, som will försöka att tills i reda en lifa stor qvantitet födoämnen med söppen eld under fittlarne, skall finna, att det bränmaterial, fom dertill anwändes, äfwensom den förre päpasslighet och per sonaltillsyn, fom ersororas, måste föranleda större kostnader ån kokningen med ånga, fom dertill gifwer åt maten en bät. tre smak, hwilket allmänt kändt år för al: la fom äfwen i mindre skala anwända tokning med ånga efter imma. I Egestorffffa ångköket förbrukas till kokningen af 2000 portioner mat för 4 Ror 24 st. utsagt stenkol. Erfarenheten har åf wenledes wisat, att wid tillredandet af blott 1000 portioner nästan för samma wärde stenkol åtgår, äfwensom att are betslönerna blifwa nästan desamma, hwars före också inrättningarne blifwa få myc. ket fördelaktigare ju mer de anlitas. De flesta hafwa derföre antagit tillres dandet af 800 portioner säsom minimum om någon synuerlig billighet i matlagningen skall erhållas. Ju mer detta minimum öfwerstiges, desto billigare kommer hwarje portions tillagningskostnad att wisa sig. Detta i korthet om en sak, som tyckes hafwa en framtid för fig inom wårt land, ter den arbetande befolkntngens wälgäng alltmer utgör föremål för konungrns och enskiltas omtanka. (N. T.) Afsked från Barndomen. (Ur Bwangelift Kalender of J. M. Linvblad för år 1857.9) Jag mins en dal, der lifwets morgon flydde i skuldfri glådje wid min morers smek, en dal, den sorgens bleka andar skydde förjagade af barnets muntta lek, der än i hjertats menlöghet jag trodde, att sällhet öswerallt på jorden bodde. Der tyckes himlen wara dubbelt nåra, och dubbelt klarare dess stjerna log, och alla menskor woro mig få fåra; jag trodde ej att någon mig bedrog; och Herrans Engel under drömmen lekte med barnet oc def gula ledar smckte. — nvmnne—e———v är— —— k WLW WQWk — — —— — —— Det war min barndoms hemdal, ack den sköna, fast bleka bilden utaf Edens gård, der fröjden war så full, den jag fick röna, och goda makter höllo trogen wård; der kärlel lifwets wåg med rosor strödde och foten aldrig sårades och blödde. Men snart af tiden fördes jag ur dalen, der paradiset låg, och derutom till mötes kommo mödorna och qwalen. Hwartut mitt öga wille se sig om, det såg hur ondskan stridsbaneret höjde, hur sanning, osluld törnärönt hufwud böjde. År det wäl under då att minnet wånder med tjusning Åter till den glada tid, fom flydde bort wid barndomsflodens stränder, der Necken än sin harpa slog i frid? Är det wäl under, att jag ännu dröjer wid denna tid och der min själ förnöjer? Den kära bilden ständigt med mig följer, den winkar mig med handen, ljus och blid. Fast uti fjerran fig min headal döljer, mig tycks fom låge den helt tätt inwid. Jag hör ännu def glada foglar sjunga, DA AA — — — — —-S-—nn ————— ——— ä42f —— ä— .. —L——— —