för den djupafte ångest. Den gamla bondhustruns murning, tillika med en mängd betänkliga introc och händelser frän den sednaste tiden framställde sig för henne, hon anade någon stor olocka oc war betänkt på medel att få under: rättelse om förhållandet, dä man an: mälde en adjutant från hertigen af Sö dermanland. Nu betwiflade drottningen ide längre att någon otocka tilluött fö nungen: hon war wid tillfället omgifwen af sina fyra barn och gaf adjutanten företräde, under Det hon holl kronprinsen wid handen Adjutanten war ögoaskenligen förwirrad och kunde med möda frame siamma sitt ärende, att underrätta drottningen om hennes gemäls samma mor gon timade afsätening: han slutade med den undeträttelsen, att hertiginnan af Södermanland följande dagen skulle göra drottningen ett besök. Drottningen af yörde otycksbudet med skenbart sugn, frods rade ide ett ord på hwad han sagt, u tan frågade blott med ängest, huruwida konungen lefde. Når adjutanten bejafade detta afskedade hon honom med en wink af fin hand och föl derefter på knå bedjande Gud om kraft och under: