W — k t———r nk —— kä—k;———— grad öfwerraskad af dessa ord, men trodde att gumman wore förryckt. Hon war ensam med henne oc blef derföre rävd, men lät gifwa en skänk åt gum. man och föra bort henne samt beslöt att icke omtala hennes ord för nägon annan än konungen. Denne blef högt uppe bragt öfwer kärringen och hennes dum ma prat, hwillet han, thy wärr! lemnade utan all upomärksamhet. Då drottningen berättare denna håndelse, fade hon, att hon då icke fäst när gon wigt wid bondhufrruns ord, men likwäl ofriwilligt kändt fig orolig öfwer dem. De kungliga bodde denna winter på Haga oafbrutet allt sedan Januari (d. w. s. drottningen, hwufen, genom ett längre illamående qwarholls der); for nungen war likwål emellanät i fladen, når angetägenheterna fordrade hans der, waro. — Den 13 Mars begaf sig konungen från Haga till Stockyolm kl. I vå morgonen för art båda konselj och bief tagen till fånga. När drottningen förgäfwes mäntade sin gemål wid den tid, då han wanligen brufade komma tillbaka, blef hon ett rof