Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1857, sida 4

der blef föt enahanda forbrytelser stjuten. Han sones ha warit en särdeles bildad man (han eftetlemmar många wärderika poctiska arbeten), hade mycket sysselsatt fig med Grellans historia, och med ftudium af Thomas Aguinus, fom någons städes skall förswara konungamord. Om morgonen på den dag, han werkställde attentatet, wille han lcke åta, på det hans blod skulle wara fullkomligt lugnt, fom han sedan yttrade. Då han trädde ur ledet, för att utföra sitt förehafwande, marcherade han med fasta steg, under det wanliga tacktropet: ett, tu, ett, tu, till def han fom helt nåra majestätet, Då han störtade mot honom med fälld bajonett. Alltsedan han arresterades och ända tid fin död synas hang mod och sinneslugn ide ett ögönblick ha swikit honom. Första natten afgaf han sin bekännelse skrifiligen på grekiska. (Han war afkomling af de grekiska nybyggare, fom för längesedan fire jagades of Turkarne och Hade nedfatt fig i Calabrien). Han försäfrade deruti, att han ej hade några medbrotslingar. Då han fördes från fängelset till förhör, bes fallde officern soldaterna att fluta fig tätt omkring honom; jag skall icke försöke fly fade han; jag kunde ha tagit mig sjelf afdaga, om jag welat men en sådan usling är jag ej. Rättspresidenten frågade honom, huru långe han öfwerlagt fin brottsliga handling. At sedan fonungen blef menedare, swarade han. Ri har begått en swår förbrutelfe far de presidenten, Ni fåger få swarade han; men om ni läst er bibel, wet ni, att ej ett blad röres ntan Guds wilja. Jag hade beslutat döda konungen, men Gud wille ide tillåta det, och jag dör nu i hang ställe. Ske Guds wilja — Den 13 December om morgonen blef fången förd till Porta Capuana, dit trupperna uppmarcherat och der schavotten war rest: Då han kommit framför fronten af sin bataljon, blef han aftlådd uniformen och påsatt den swarta skjortan, med ett stort plakat på bröstet, med påskrift: Luuomo empio (den gudlefr menniskan). Han fattes på en kärra, kördes längs utåt (ini en, och fördes derefter upp på schavotten, hwilken han besteg, talande med oförmin skadt lugn och med blicken fästad på fru cifiret. Han bad att slippa så ögonen förbundna; men förgäfwes. Till de fringstående, fade han: Padri, det är herrligt att dö för fäderneslandet och friheten, hwilka ord han upprepade korrt före af: rättningen. Sina sista böner låfte han med samma fasta tösl, och folket instämde under tårar. Till och med soldaterna af jane bataljon woro pjupt rörde, och nås ara of officerarne gjäto tärar. Milanos ta ord woro: Wiva la Patria! la Us berta! (Lefwe fäderneslandet och fribeten!) Bödeln misshandlade honom, då han lade repet om halsen på honom, så att en af bigtfäderna i förtrytelse till och med slog denne. Erekutionen war långwarig och smärtsam. Sista natten bad fången dem, fom omgåfwo honom, att läsa en bot, fallad: en god kristens lefnad och död. En af hans kamrater hade blifwit häktad för sitt förtroliga umgånge med den an. klagade. Då tomaren sporde honom om grunden dertill, swarade han: Officerarne ha bewittnat, art Milano war ett möns ster för hela bataljonen: af det skälet war jag hang wän. J min ställning skulle äfwen ni warit der. Han blef frigifwen. — 4 — By — -—2 AA -e ———— U— mwznrn vÖv8vk6qhooNNlts——— ——— —