Skogsförödelsen i Norrland. (Forts. från föreg. N:o) J Norrland är det de ofantliga fefels humla rtråden, fom brinna, jemte alla de irpdetande tråden, som förstöras för en ommande generation, och slutligen sicliwa den genom torfan heta jordytan, på wil: en hwarje planta, hwarje plantämne, hwarje fro för de nästjoljande Sven förstöres. Röken, fom uppstiger öfwer den. na eldmassa, serduntiat lujten, tager sig längsamt emot slaåtilandet och hafakusten, och är belant under namn af solrok. Sädane stogsalcar rasa afla somrar, än hår ån der i Norrlands flogar. Det shofwes ide mer för att tända dem, ån ut den fom genomwandrar eller uppe håller fig i skogen, förgåter att släcka den eldbrasa, fom han nödgas tillreda, antingen för att koka sin mat, eller aflägena de plägsamma myggorne, som ej genom! annat än eld kunan fördrsw. :8. På slack. ning är ej att tänka i så glest b. boota trafter. Elden sprider sig frut och alder les ohejdadt. Hwart man numera refer i Norrland finner man från troft till traft de ånnu illa läfta brännsären, som sefa öfwerdraga fig med bjornmosså (polytrichum), och lefwermossa (Marehantia), som skydda möjligen ritblaa frön, som naturen genast låter wera der, för att efter ärtionden bekläda med fpåda bjorfar och bartttäd. Det år ej ensamt slogseldarne, som fortskonda på ett mera wåldsamt fart ftogarnes förstöring i Norrland. Flera ans dra orsaker komma till, fom werka hfa säfert, ehuru mera längsamt. Saådane äro swe jandet för bete, swedjandet för att hålla Lapparne på afståns från hösåtarne, anwändandet af de wackraste tallarne till mjol, fom nyttijas til föda dels ät men: niskor, dels åt kreatar, och som säljes ned ät slättlandet för 8 sk. banko pr sjerding. Dertill kommer en illa ordnad och fog förstörande tjäru och pottaskebränning; om hwilket allt fan utförligt läjas i herr Falkmans wegtiga skrist om skogarnes wanwård. Genom så mänga samwerkande medel fon, oderoende af den obegränsade tin merhuggningen och de stora skogscldarne, snart all den dugliga slogen på et nys bygge fårstoras. Då äfwergifwer nybvggaren den ödemark han bilsar ikring fig, och fefer ett nytt nybygge, för au der åstadkomma samma förödelse. På 25 är efter afwittringsförfattningens början, eller ifrån 1824 till 1849 hafwa blott I Westerbottens lån 22 nybvgaen, 6 kronotorp, och 12 lägenheter och i Nocrbottens lån 3 nybyggen, I kronororp, 8 lagenbeter, — eller ester en annan upp git 15 nybyggen — blinvit öde. Man fer af ofwannämnde skilpring om det år nöt för handen, att få fört fom möjligt införa en ny skogsordn ing för torrlaud, om ej landet skall gå al deles förlorart. — Aftonbladet beråttar för den 13 den nes söljande: På fongl. teatern fick man i går aftor