gån, der han hade bört den underbart werfande fången. Owsider blifwer bang tiustäånd alldeles odrägligt. ÄÅnnu ktocfan 10 på onsdagsaftonen fig ban ljug i flugan, ty man sosslade med hushällsgöramål terinne. Då åndtligen fattar han sitt bestämda beslut. gär in i fingan oc frågar: VÄr hår någon huesbonde? Jag är en förrymd fästningsfänge från Kristianstad;, gripen mia, men gifwen mig mat, ty jag är bungrig; jag will icke göra er något ondt. Gifwen mig herderge i natil jag år en liiastid:finne men bar blifwit ledsen wid att sljäla. Jag bur hört er fång, od iag kuade fe: dan ide mera fjäla. Hwad war der för en fång? jag will böra den ännu en gång? Man sänke sig det stadars torparefol kets förskräckelse wid denna fan och det. ta omäntade tilltal. Hushållt befiod of trenne soston, en broder och twå for sirar, jemte deras moder, en gammal enka. Det war soönen Jong och tottren Aona, fom hade sjungit den nämnda sängen på måändagsafzonen. Jöns tilfrågar nu den owäntade gås sten, om ban har några mordwapen på