Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1857, sida 2

!: F war det honom omöjligt att stjäla. Oc: la den uppgiorda planen war förbi. Samwetet hade wafnat, och med detsamma den föreställningen, att han kunde drås pas midt under ilganisgen, och blifwa för allid en satans fånge, wåntad af en förffrådtig evigbet. Han wandrade åt skogen, lig der bela tisdagen od onsdogen, och kunde ingenting rätt besluta eler företaza. Skule han gå in i i ftus gan och bekänna allt för de krisiligt sinnade menniskorna? Men de kunde iu blifwa bortskrämda af borom! Han jig ju få förskrädlig ut, med bär oh skågg -i wild oortning. Nu rafade han sig i stogen mad en ralkni7, den han i fickan medförde, twättade oc putsade fig. Men ännu kunde ban ide fatta något bestämdt beslut. Sfäten fom bindr de woro äns uu för starka; men slälen fom drefwo på, började blifwa ännn starkare. Han fres, ty han bade inga frums por; hungern plågade honom allt mer, ty matjörrädet war nu slat. Når fig larna slogo glada och nöjda omkring i träden och safnade intet, tyckte han att de hide det mocket bättre än han. Omöj. ligen kunde han aflägsna sig från flus