Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1857, sida 2

—— mågan att funna bra springa blef når got som mest öfwerensstämde med nämns de efprit, sattes bataljonerna i marsch och derefter i fprång, alltefter reglemens tets förestrifter, hwilka, efter ywad jag förmodar, föga funna intressera den be. nägna läsaren. Under ett wildt hurrande framrusade den länga lininien, som snart började att alitmera bugta fia, få att den til slut ej blef olik Scinefloden på kartan öfwer Frankrike; men som tjenstgörande majorens mening icke denna gängen war att få en noggrann rättning, utan (ne daft att få plåga, lår ban bårfwan trafla sig få mycket den bebagade, och han jagade sjelf bredwid mydet upprymd af den skadeglädje, fom är få ljuf för alla lägre naturer. Hwad han förut fåwids ligen beräknat, inträffade äfwen, till och med öfwer hang djerfwasrre förwäntan då gard -marschen pågått cirfa tus sende alnar, ty vå flera ställen bakom det framilande regementet sägos kröfta figurer, som med hänberna tryckta mot knäna, sökte återhemta den andedrägt de förlorat; och wid närmare påseende besunnos dessa wara korpulänta kapte