Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1857, sida 2

lanta officerore som här wid detta förb. regemente, hwilket borde få göra en gars nisonetjenst i tio är, sigå sjelft till siraff od) andra till warnagel. Dock tror jag mig haf va funderat ut ett sått att få någor längsammare marfd. symilfet då? Nod, jag ämnar, med herr öfwerstens benägna tillätelse, föra bataljorna yå linie oc sedan lata dem göra en stark lgåpämarsch öfwer Hela Kaafwelsta hed oc tillbata igen. De få då springa en 300 fjerdingswäg, hwarunder, som jag boppas, qwidsilfret bör funna ramla ur deras satans harskankar; och man lunde möjligen, om denna manöver dagligen fortsättes, äfwen winna den flora förs delen art några tioda favtener och of0s sliga löjtnanter blefwo få uttedsna wi dessa itererade sirapager: att De, för att frälja fina lungor och fora magar, ändte ligen togo enter, regementet til myc. ken fromma. Yyperligt uttånkt, min bida major! ropade den (fila, swaga öfwersten, fom sjelf omöjligen skulle orkat springa buns drade alnar, och weed förnölsamt hän derna; i sanning, ypperligt uttänkt. Jag