Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1857, sida 2

tärisk ejprit, den ömsesidiga, oöfwerträffliga förmågan att funna chikanera alla, fom stodo under dem,) och till flus tet äfwen det hat de gemensamt unpe buro af beta officerkorpsen, hade mellan dem stiftat ett sörbund, hwiHket dock me ra war grundadt på nodwändighet än på bögaktning. Pet är horribelt, min bäsla major, började öfwersten, hwad kompanierna marschera ojemt och illa. Jag bae itätt bår med sekund uret i band, och sett huru de rycka ut på faltet. De mare schera alla för fort, och det riktigt skar mig i hjertat, berr major, då jag märk. te att Drumlinge och Lunsige kompanier togo, det förra 7 det sednare 10 steg mera i minuten, än reglementet före. strifwer. Detta måste ändras, herr mas jor, fom idåg det, ty ingentina sirider mera mot militärisk enbet och bållning, ja, jag kunze nätan säga Mefprit,7 än en ojemu marsch. Rind anmärkningar tjut detta åme ne hafwa icke uteblifwit, herr öfwersie. Jag har warnat, jag bar straffat få mye fet i min förmåga stått; men hwart fan man komma med sä tredska och noudu