Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1857, sida 2

rit den, att hans betjent, af oaktsamhet kommit att alldeles förderfwa en pu ton ef dessa få kåra tennsolder, med hwilka han (öfwersten) flitigt mandyres rade under fina lediga stunder. Den olydlige betjenten hade dertill i förma förskräckelsen förklarat fig wiija föpa alls deles ulfadana solduter af resemenidlå karens lilla gosse, fom, efter hwad han fört, dermed roade sig på sjukhuset. D vad nu, dit: noz! Tror du att ing begagnar barrleisaker? ropade dj wersten förgrommad. 3ag :änåte Del stammade den ens faldige betjenten, Memeran herr öfwersten, lipsom gossen, endast flyttar dem ram oc tillbaka. Öfwersten höjde sin hand och en örfil war , bang swenska fwar. irda naturerna, öfwersten och fied anee majoren, helsade hwarandra god morgon med en wiss stråf förtroligbet, ej olik den emellan twenae buddozaar, fom en gång pröf. wat hywarandras styrla. Ciffpåmmighet i åsigter angående den blinda lydnaden och widmastyällandct af en Jann mili IN —