deles förbi, fanske af den orsak, att de stöna afsomnade oxarne ånyo framställde fig för hans själ. Jag skall, satan fre: dense mit hjerteblod, lära löitnanten att reta lifwet ur folk. Löjinanten går på ewiga fläcken i orrest; marjö! Jag går, fade löjtnanten, utan att majoren beyöfwer kommendera mig fom en ffolpojfe.s Men efter arrestens slut ämnar jag fräga majoren hwad det e gentligen war, fom majoren nyss me nade. Kom ihåg det! Derefter wäånde ban sig om oh gick. Den der uppläftiga, swiskonbarkade slyngeln är ändå den wärsta besten jag bar att dragas med, mumlade majoren och skar tänderna; men wånta bara, jag skall wål taga hunden ur honom, innan han blir många dagar äldre. Jag bar åtskilliga gäss opläckade med honom, både i och utom tjensten. Förbanaadt dumt mar det ändå att jag lat den der halfwa hotelsen undslidpa mig, men det betyder ingenting; jag sager helt simpelt att det war löga, oc ywart fan han wäl då fommat Under det tienfigörande majoren fat. ade detta wärdiga beslut, inträdde en