Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1857, sida 2

med en läng, wälwärt officer med ett papper i handen, oc) denna törn war få häftig, att officerens näsa, med Hui ken korporalens tschakå kommit atj göra en närmare bekantskap, sprang i blod. vad tänfer du på fart! ropade officern och stuffade den olocklige forpos valen kraftigt ifrån fig, efler är du åelen? .Gud beware nädi löjtnanten! pustade den stackars korporalen, nästan ands lös af förskräckelse samt af denna nya puff, fom han erhöll framifrån. Jag rår inte för det. Der war wälborne nåd majoren, fom sparlade ut mig, med respekt til fäganded. Du ljuger fari! fade löjtnanten, od böjde med afsigt röken. 7SÅ ovassande fan ej tjenstgörande majoren bära sig åt, wet det och gå din mwågl Peed nåsduken för munnen oc rodnande of harm inträdde löjtnanten, fom war regementets adjutant, I tältet. Hwad Är det för djefwulstyg löjtnanten wågar att säga härutanföre? dundrade tjenstgörande majoren genast emot det inkommande. Nag wågar säga att en tjenftgörans