toner, utaf af ord, som förenades med aktion. Dansarna bestodo merendels af ringdansar, hwid hwilka wissa petsoner wexelwis agerade. Än föreställdes frieri er, med bifall eller korg; med lätsad enträgenhet och lika låtsad owilja, fom åndte ligen förwandlades till medlidande, och allt slutades med bröllopp, få att omsider hela sälbsåapet bestod afi del hjonelag. Mäången flicka stod der flera resor brud, utan någon minsta jar lousie. Wid melodien af Folie dEspagne dansades en rått artig ringdans på det sä:t, att nnankönct immerfort avancer rade åt höger och fruntimten åt wenster, samt wid hwart måte fattar hwarandra under armen och gör en half jwångning. Denna oupphörliga ordning med fyndas raste oordning år ide oangenäm. Man hade oc flera pantomindansar. T. er. dansen föreställde en wäfnad. Sällskapet delades partals i tu, och paren skiftewis emot hwarandra lorsades, ån med uppe höjda händer öfwer, än med nedfällda hufvud under de mötandes händer. Det: ta föreställde wäss:tolens stål wid trampe ningen. Emellan hwart par lupo barnen stottspolar. Når man hwilade, anställdes sittlekar of hundrade förändringar, dels med panter, fom altid försvarades af prostinnen och återlöstes med domens wmerk ställande, ofta sinrika nog, dels med tills hwistade frågor, rå hwilla den å andra sidan sittande hwiskade swar, utan att känna frågan. Wid detta allt iakttogs den strängaste wård öfwer ungdomens fer der, Prosten sjelf war nårwarande långt fram på morgonen. och minnet af hans fordna ungdomsnöjen lyfte i hans anletddrag. (Efter S. Ödmann. —A——— —