kunde knipa cn fi duktig gädda. Tag den med sig uppåtill patron och gif den ät honom. — Dä skulle han wäl skratta åt mia. — Kanske; men nog tar han emot den och tackar till, om jag känner honom rätt. Kanske att herrn får frolan stället för den der andra styfnacken fom will fli pojfarne. — Jaså, far har hört hwad han sagt. Jag tockte ni war litet lombörd. — Jag har bört hwart ord; jag har goda öron, när jag will. — Tag då årminstone penningarne. — Nej, en bra karls tack är båttre än penningar. Wi träffas nog snart igen. — Ia, kanske jag om en siund foms mer tillbaka och får följa tillbaka med far öfwer sjön? — Nej, jag skall bara ro kring udden der; jag är hemma i socknen. När herrn går ifrän votron, så kom och helsa på mig; jag bor i lilla Lundby oh heter San Persson. Stanna hos mig under ansökningstiden, få få wi se hwad wi bönder kunna göra. Ehuru gubben isåg ganska tarflig ute