lÄndtligen fommo de fram till Lundby brygga. Di bar rott fom en stackarel fade Petersson wresigt ät gubben, du får nu bära upp kappsäckrn för samma betalning. — Det kan herrn göra sjelf, sade gubben med owilja. — Gå upp du till patron först! fade Berg, få kommer jag wäl efter sedan. Will du icke sjelf bära din kappsäck, få finnes det wäl någon wid gården. Jag wäntar här nere få länge, för öfrigt är nog far pålitlig. Pettersfon war ifrig att fomma förft, och kilade uvp till gården. — Tack, kära far, fade Berg, för god skjuts, här är 24 sk., är det nog? — Ja wassera, men jag tar ide bes taldt af yerrn, fom halp mig att öfa ur båten, jag skulle ändå Hit ofwer. — Nå, få tad wackert; jag bar ide många slantar; men beyåll gåddan. den gör jag ide med. Tag den fem till mor. — Nej, jag stall säga herrn bättre räd. Det är icke så godt om fist här på orten, oc det war en lyckträff att herrn