man med wålwilja deras tillgifwenhet, få fan man göra dem till dugliga mens niskor i framtiden och till goda wänner på ålderdomen. Det år min tro. — Du pratar fom feminariiförflåns daren, fom aldrig läst med ungar. Det duger ingenting annat än stryk för dem, Det enda nöje man har som skolmästare är att få rappa ungarne emellanät. Du passar icke till skolmästare, Berg. Gif dig du så gerna genast till dräng. — Det tänker jag, om jag icke får skolmästaretjenst. En dugtig drång kan med tiden bli en bra bonde. — En bonde är ändå altid en fåms re karl. — Stopp lite, kära far! ropade Berg, det har nappat! Kort derefter drog ban upp en for gådda, fom slog med stjerten i bätbotts nen, och sprattlade så att det lefwande silfret glänste i morgonsolens sken. — Jag tror att han kan trolla! sade gubben forundrad, som aldrig förut sett sädan fiskredskap. — Åynej, fåra far! det är helt en: kelt, Jag kan aldrig wara sysslolös, derföre kastade jag ut det här draget.