Berg satte sig! i tränga aktern, och när de lommo längre ut på sjön, tog ban upp någonting ur fin mwida rodfida och kastade ut det i wattnet. Det war ett gäddrag af engelsk uppfinning. — Swad skall vu göra pä stora Lundby, Berg? frågade den siele. — Jo, jag tänker anmäla mig bog patronen fom sökande till skolmästartjensten. — Det år ide wärdt ty jag har rekommendationsbref till patronen frän en af hans bästa wänner, så att jag år får fer på platfen. — Men bönderna röfa ju ocksä. — De kräken göra aldrig annat än hwad patronen på Luntby will och be faller. Jag häller endast mig til herrn. Jag är säker på att så tjensten, så att du bara far förgäfmes. — Då jag nu år på wäg, få far jag wäl fram. — Det är få usel lön, bara sexton tunnor om äret, och lite annat fmått, En bräng har mera. — Na, hwarför föfer du den då? (Forts.) ) — — — —