Norrländska Korrespondenten – 27 december 1856, sida 2

genom jerngaller. Jag förföfte med tills bjelp af twå spilar att flättra upp för wallgrafmuren och hade nästan nött Ööfs werkanten, då min skadade fot slanr, och jag föll ned. Lyckligtwis hadr det nyss förut warit litet watten i grafwen, få att marlen war mjuk, hwilket hindrade posterna att höra bullret af mitt fall. Uuder djup ängest att bljfwa upptädt oc tagen, qwarblef jag i grafwen till fl. 5 på morgonen, då sta deportarne Öpps nades, od några personer kommo nt frållet. Jag ropade på dem, sägande, att jag natten forut warit drucken och fallit i grafwen, och bad dem nu bjelca mig upp. Några wågrade, men sluttigen hjelpte mig några modigare perfor ner, fom drogo mig upp med mycken swårighet, enär jag ej funde hjelpa mig sjelf. Mina hånder woro betäckta med får. Jag war oästan lam och til brös stet betäckt med smuts, oc i dena til nänd måne jag fliva mig öfwer bron inom kanonyall från fästet. Öwad Der: ejer hände, får jag ej bevätin, men tas om åtta dagar war jig lockligt i Scwtitz. ÖHaoat Önerrikarne skuhe gifwin, för att få mig uudoata, fan du wål föresäla