Norrländska Korrespondenten – 27 december 1856, sida 2

jag sefwa; men knaprt hade de tildomr mat min dörr oc gått att Vifirera de ardra cellerna, förr än jag begagnade mig af det buller, de änadto nmo för att utrada jernstängerna, göra twå små byte ten af nödwändiga persedlar, fästa tår get wid en af de äternående stängerna nedfira det i hela dess längd, och göm ma de uttagna fernitängerna i balmen bwarcfter jag åter fade mig i afwaftan på runden, fom stude ega run kl. balf 2. Jag låtsade återigen sofwa, och de bade fnapet gått, förrän jag feg upp och helt lugn bhissade mig ned för tå act. Men ungefär 7 for från marfen fånde jag art jag ej mer kunde hälla mig fast. Jag säg ned åt marfen oc flippte mitt tag. Ett slags swindel grep mig. Jag lästade mig med en avelfin, fom jag warit försigtig nog att medtaga och låg nägra ögondlick stilla, för att yemta mig. Derefter klådde jag mig od wandrade rundtomkring kastellet, för att fiana någor medel ant lomma öfwer grafwen, men jag bade genom fasletr skapat min fot, fi att jag knapet furde gå Jag hoppaceo att från graf ven komma it i sjon, men hwalfwet war spartad