turligtwis lila gållande fom den egentliga lagen Widare: Kyrkostadgar. Om aarnisonsförsamlings medlemmar. — Om rå. tighet, att utan förslag fota regalt pasto. rat, 4 Ss. — Om krigsprester skapet, 7 88. — Om amiralitetspresterskaper i Garid: irona, 25 Så. — Om jjukhuspresterslapet, 4 SS. — Om fångpredikants till sättning och syldigheter, 9 68. — Om illlsättande af prest i Swensk församling utom riket. — Om kungsrelsers afkunnande od wärd 1 S8. — Om delgifwande af ulslag eler resolution, fom rörer menighet, 5 88 (Foris.) Walet. Jiust i rappet år det få att fin julklapp in man packar, wirar, sweper om och lackar och får utanskriften på. Wälja rätt är ej få lätt, och bestämdt mot tonstens regel om man ger ett band af Hegel för en spegel ät en sprätt. Och om med ett band af taft någon superfin kalender rätar utt fliqans händer, fom en kolbok borde haft. Och om mor af persisk ull fär en äfta shawl för dalen, då hon wida mer ån shawlen dock behöft sig en kastrull. Eller om man ger åt far en elafstisk sedelklämma, just då ödet täckts bestämma, att han inga sedlar par. Om en man med krigiskt bröst och en herre till bataljen fär, ej tapperhetsmedaljen, men en killelek till tröst. Eller om en prest, fom blott messar och predikar illa och behöfwer en postilla, får sig endast en kalott. Om en man, hwars högsta plan dwäljs bland bränwinspatrioter, får sig Gluntarna på noter, då han borde fått en Fan. Och om en affärsman nu får blott en karta öfver månen, fom en man af penninglånen kanske sällan rått förstär. Eller om blo:t snus man ger åt en man med särda miner, fom från Ninewehs ruiner borde fått en klimp af ler. Detta år en kinkig fat att få der ibland ge galet, — ERROEYTERAEDEAIR PUINARA NI FER ND VERTADEHNDANAIT SY BARA FRAPPERREEIA 7—7 ? O ii:i iz3z3 iiiiiiii0 22A —