Norrländska Korrespondenten – 24 december 1856, sida 2

plen, i stället för att lemna dem i förwar på ställen der menniskors närwaro skulle tjena dem till säkrare skydd än både lås oc murar. — Rörande den förut omnämnda porse temonaie-stölden, som föröjwats ar cn flics fa, ännu stadd i barna-åldern, hafwa wi erfarit, att flickans far förbundit sig att ersatta de bestulna mäleegarne, hwartill han och lärer ega ti gång. Då, utan en ilanderwåard och hönst ofö: swarlig brist på tilsyn å fadrens sida, fiickan omöjligen kunnat egt tillfälle att begå fi många 1 tererade stölder, af hwilfas behållning, hwaraf en del anwändes till kläder åt den unga förbryterskan, det år nästan otros ligt, att ej han med ringaste uppmäårkfjams bet stulle ega kännedom, år denna godt görelse åt de bestulna en pligt för honom, på samma gång jom ett wälförtjent straff. Hwad flickan angår, lärer anstalt wara fogad art få henne inackorderad på landet och aflägsnad från otterligare frestelser att förnya fina brottsliga till ag.