Fiskalen fick sitt glas, stadsbetjenterna fina, och sägo nu lika muntra ut, fom förut högtidliga. Hurra! hurra! för wår Hederlige och waksamme fiffall Ja, mina herrar och bröder! börs jade fiskalen, jag är, det weta wi alla, ingen oresonlig menniska; men detta oaftadt en embetsman med samwete. Lage lydnad, mine herrar och bröder! är just min swaga sida, och det är strängeligen förbjudet att se sina wänner hos sig i ändamål att frukta Gud. Det weten j. Men yade jag inte blifwit narrad af mina kunskapare och misstagit mig om den der guitarren, med ett ord, hade jag wetat att ni söp en smula på awålqwisten, få bade jag naturligtwis ide flört er. Det war ett misstag — jag erkänneö det, ett förbannadt misstag. — Jag kunde wäl tro jag — Skål gub, bar i bergskollegium! — att brodren Rumlander bjöd ihop wånner när och fierran för att ta sig en liten tankstäl. lare och dra en liten spader få här wåggemellan, men att han inte samlar ihop folk för att prisa och lofwa Gud — hiwaba?!r