Norrländska Korrespondenten – 20 december 1856, sida 2

2: 1... Ej må annan andakisbok brufas, utan den renlärig år. — Rätt så. Men lagen borde ju äfwen anwisa på en auctoritk, fom skulle pröfwa rens lärigheten; på det man måtte undslippa sådana böder fom Erik Janssons karcches och psalmbok, Sturtzenbeckers,) tröst för den brottslige, Brita Gustafsdotters uppenbarelfebof om Bothnoryds källa, Återlunds tidens tecken, Hedbergs fly skrifter o. m. d. ) I afseende på tryckfriheten samt nöds wändigheten och nyttan af speciella tags bestämmelser dewid, må ur ett föredrag i Medelpads prestsällskap är 1855 anföras följande: Jntolerans och inavisition ware fjerran! Och hwem huskas icke wid ordet censur? Men sjelfwa ordet är ju icke farligt, utan blott def missbruk? En ftols tomite bör ju med granskande blick ge nomse läroböcker på det att dessa ej måtte utfomma med miftag och lögner? Och hwem, utom Libertinerna af rätta eller wärsta slaget, fule protestera mot en bes skedlig och orthodor eller renlärig, neml. bibliskt och rätt Luthersk renlärig granskning af större eller smärre andeliga skrifter och förklaringar? Ponera att Trydfrihets-förordningen hade blifvit få ställd, wälförståendes utan att fränka en mere felig eller tillbörlig hderalifm, huru myc fet ondt hade ide i möjligaste måtto uteblifvit, oh huru mydet godt hade ide fortkommit? Man hade då sluppit .. Sturtzenbeckers tröst för den brotslir ge o. m. d. o. m. d. Denna brochur är fatalistist, men mycket aptitlig för många, ty man må synda mot hwilket lagens och evangelii bud som helst, så heter det: Tröfsta dig, min wän! Det år din bestämmelse, och du uppfyller blott din plats i Guds werld!!! Sfriften konfiskerades, och efter aktors ypreliminärpåståenden, på grund af citerade S9 fyntes ingen dager för dess frigifwande. Förs fattaren hade dock wänner inom juryn. Men stället ati hjelpa honom til erhållande af behöfligt bötesbelopp, blott 100 Ror läto Jurymännen eller deras pluralitet fiikänna skriften, hwars anda och bokstaf således ju fan wara ett fritt åmne för predikstolen, wid husförhör och fiutbeföf, samt i synnerhet uti fångelsrr, der man oc arnars af somlige får höra att Christus nog lidit och betalt äfwen för dem, men att de grymme lagstiftarne, den gymma lagen och de grymmdo marena på jorden ide akta hans förtjenst! Med stor förargelse och wrede omtalade en Biskop förföringssättet, neml. att någon eller någre af samwetsmännen låtit aftor begå ett skriffel, ldande på en S, efter hwilken ffriften ej kunde fällas, och således mäfte frias. — Tänk om ödet eller fatun, såsom högsta instansen öfwer Hedningarnas gudar, eller någon s. k. deus ex machina, innan juryn åtskildes, infunnit sig och slagit den ena ledamoten på munnen, wridit näsan på sned för den andra, tifwit håret af den tredje o. s. w. under tillwiskning: Trösta dig, min wåän?!